Kärligheten

1. Telegram för Lucidor
Text och musik: Cornelis Vreeswijk
Textbearbetning: IRMELIN


Slå råg med lie och skära
De göre som vill och kan
Men döden kör bondens spann
Och vinteren hon är nära

Och sommaren kan jag nog
Lät bödeln sin yxa slipa
Jag vill mig en flicka gripa
Allt i den gröna skog

Ty vet jag det fuller väl
Det hon sig ej från mig vänder
Ty haver hon varma länder
Så har hon ensam själ

Slå råg med lie och skära
De göre som vill och kan
Men döden kör bondens spann
Och vinteren hon är nära
Om hösten

2. Emigrant
Nu står jag på min resa, trad. efter Maria Röjås
Vi sålde våra hemman, trad efter Börjes Samuel Hansson Lerdal, Rättvik, Dalarna
Visa från Utanmyra

Nu står jag på min resa och skall fara
Och Gud vet när jag kommer igen
Farväl alla gossar så rara
Och farväl min utvaldaste vän
Nog kan det vara mycket svårt ändå
När du och jag min vän skall skiljas åt
Men det är min innerliga mening
Att vi åter skall mötas min vän

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut
Som fågeln här bortflyger när sommarn tagit slut
Den kommer en gång åter när våren stiger fram
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland

Vi tänkte att förljuva det sista livets slut
Liksom att komma längre än Herren stakat ut
Vi reste ifrån Sverige med något övermod
Vi kände ej det öde för oss där ute stod

En allmakt nu så lagat vår Gud har så beställt
Att ogräs skall uppryckas här uppå Sveas fält
Som bindas skall i knippor och sedan sändas ut
Till långt avlägsna länder där högmod rotas ut

3. Lapp Nils
Två polskor efter spelmannen och sångaren Måns Olsson från Jämtland

Vi har som många andra inspirerats av en av de svängigaste trallarna vi hört. Tack Susanne Rosenberg för den roliga idén att sjunga polskorna samtidigt!

4. Vårt enda hem är kärleken
Text: Pär Lagerkvist
Musik: Ulrika Bodén

Vårt enda hem är kärleken
Förskingrade betryckta vi lever alla utan den
Är träd ur marken ryckta

Hon är vår goda stränga mor
Som livet outgrundligt stor
Vår sanna värld vår verklighet
Det enda vissa som vi vet
Allt annat är blott villa
Kan ej vår oro stilla

När hon är när dig livets mor
Då värms ditt hjärta och du tror på sol och vår
Då lever du som ej har levat intill nu
Då är du till i världen
I hemmet nära härden

Då blommar det ditt släktesträd
På jorden leva skall din säd
Du är ej längre bara du
Ditt väsen sig förvandlar nu
Din stam skall sig förgrena
Du är ej till allena

Ljuv svävar vårens honungsdoft kring dig
Och blommors gyllne stoft
Av ljumma vindar trädet rörs
Och solig hymn ifrån det hörs
Ifrån dess ljusa grenar
Som kärleken förenar

5. Jag ser på dina ögon
Trad. efter Nygårds Kersti från Boda, Dalarna
Textbearbetning: Maria Misgeld
Maria solo


Jag ser på dina ögon du haver en annan kär
Ack skönsta vännen lilla säg vem det då är
Då ville jag så gärna vara redelig mot dig
Så länge som mitt hjärta det röres uti mig

Dina svartbruna ögon din rosenröda mun
De hava lagt på mitt hjärta en börda så tung
Halsbandet upp på halsen det glimmar som rödan guld
Därföre vill jag vara lilla vännen din så huld

En vän förutan kärlek den liknar jag vid
Det träd utan näring som ingen frukt bär
De är icke värdig att vara min vän
Som tager sig en annan och lämnar mig allen

Och när jag bliver döder och lagder upp på bår
Ack skönsta vännen lilla om kärleken slår
Gå först till min säng och sedan till min grav
Vill du ej ge mig en blomma så skänk mig dock en tår

6. Kommer han till fönstret
Trad. efter Britt Marie Swing från Delsbo, Hälsingland
Textbearbetning: IRMELIN

Kommer han till fönstret i kväll och knackar på
Han kommer inte in som han gjort förr
Och kommer han i gången så ska han där få stå
För jag har stängt mitt fönster och min dörr

Men skulle han ändå genom dörren komma in
Så kommer han dock inte till min säng
Nej jag stängt honom ute från hjärta och från sinn
Och därför är jag skoningslös och sträng

Men sätter han sig ändå som förr vid sängens kant
Så ska jag till hans ord alls inte lyss
Och om han ändå satt där till dagen det är sant
Han skulle ej utav mig få nån kyss

Men kysser han mig ändå så stark som han då är
Och tar mig mot min vilja i sin famn
Så ska jag inte säga att jag har honom kär
Och intet är så ljuvligt som hans namn

7. Jungfrun och Båtsman
Ballad efter skräddaren Carl Olsson från Ahlnäs, Bohuslän
Textbearbetning: IRMELIN

Jungfrun satt i buren och sydde gull på skin
Fram kom där en båtsman lunkandes in
- Där spelade de där spelade de gull tärning

Och hör du lilla båtsman vad jag nu säga dig
Har du lust att spela gulltärning med mig

Väl har jag lust att spela gull tärning med dig
Men jag har inget gull att sätta upp emot dig

Och sätt du upp din silver spänta sko
Och där emot så sätter jag min ära och min tro

Den första gulltärningen på taffelbordet rann
Den Sköna jungfrun tappade och lilla båtsman vann

Den andra gulltärningen på taffelbordet rann
Den Sköna jungfrun tappade och lilla båtsman vann

Den tredje gulltärningen på taffelbordet rann
Den Sköna jungfrun tappade och lilla båtsman vann

Och hör du lilla båtsman du skynda ifrån mig
Tre tusen daler jag giva skall till dig

De tre tusen daler de tar jag när jag kan
Men jag vill ha den jungfrun som jag med tärningen vann

Och hör du lilla båtsman, du skynda ifrån mig
Mitt halva fadersrike jag giva skall till dig

Ditt halva faders rike det tar jag när jag kan
Men jag vill ha den jungfrun som jag med tärningen vann

Och jungfrun gick åt kammaren och kamma upp sitt hår
Gud tröste och gud bättre mig för giftermål jag får

Och båtsman gick på golvet och lekte med sitt svärd
Ja du får bättre giftermål än du nånsin vara värd

Jag är väl ingen båtsman fast jungfrun synes så
Jag är den skönsta kungason i Engeland mån gå
- Där spelade de där spelade de gulltärning.

8. Kärleksvisa
Trad. efter Ingeborg Munch, Danmark
Översättning och textbearbetning: Karin Ericsson Back

Karin solo

Se stjärnorna på himlen blå, de paras par om par
Så ska både du och jag spatsera här på denna väg
Allt på vår bröllopsdag

Kan du minnas vad du lova mig
Den gång vi satt vid strand
Du lova du ville vara min vän
Men du ville bara narra mig
Det må jag tro om dig

För av manfolk är det ganska få
Som har ett stadigt sinn
En i dag och i morgon två
Och så tänker dom låt dom bara gå
Så är ett manligt sinn

Och du kanske tror jag firar dig
för att du rikedom har
Nej, rikedom lätt försvinna kan
Men kärleken blir aldrig kall
När den uppriktig är

Nu är jag som de vilda får som uti skogen gå
Jag har varken far eller mor
Eller någon vän på denna jord
Som kan trösta med ett ord

Så slutar jag för denna gång ty visan var ej lång
Farväl, farväl, min lilla vän
Vi mötas nog en gång igen
På Herrans stora dag
Farväl, farväl, min lilla söta vän
Vi mötas väl en gång igen
På Herrans stora dag

9. Bjärs Nicklas vals
Trad. efter Svante Pettersson, Gotland

10. Giftasvisan
Trad från Österbotten
Textbearbetning: Malin Foxdal

Att gifta mig har jag ej bråttom
Det går ändå aldrig väl
Lystna karlar finns det nog så gott om
Men ingen av dom utan fel

Tar man gammal blir han grinig
Tar man ung så blir han lat
Tar man rik så blir han girig
Tar man fattig felas mat

De är stöddiga som vetebullar
Där de far i hatt och vagn
Frierierna som ärter rullar
Bli min fru till namn och gagn
En går an för gods och pengar
En är pank men så kavat
Alla bjuder de varma sängar
Sköna dagar och kostlig mat

Nej att gifta mig har jag ej bråttom
Det går ändå aldrig väl
Lystna karlar finns det nog så gott om
Men ingen av dom utan fel
Tar man en så går en annan
Vem går till vem går ifrån?
Bäst det är att med alla vandra
Då bedrar man inte nån – nej!

11. Den gråtande drängen
Musik: trad. polska från Hälsingland
Text: Skämtvisa från Jämtland
Melodin och texten är sammansatt av Gunnel Mauritzson
Textbearbetning: IRMELIN

Drängen han satt i trappan och grät
Och grät gjorde han så svåra
Pigan hon frågade honom då vad honom fattas månde
Ack om jag finge ligga i din säng
Ligga i sängen din
Ja ligg i min säng du stackars dräng
Men gråt sedan aldrig mer

Drängen han låg i sängen och grät
Och grät gjorde han så svåra
Pigan hon svarade honom då
Vad honom fattas månde
Ack om jag finge ligga på din arm

Ligga på armen din
Ja ligg på min arm du stackars dräng

Men gråt sedan aldrig mer

Drängen han låg på armen och grät
Och grät gjorde han så svåra
Pigan hon frågade honom då

Vad honom fattas månde
Ack om jag finge ta på din jeit
Ta dig på jeiten din
Ja ta på min jeit du stackars dräng
Men gråt sedan aldrig mer

Drängen han tog på jeiten och grät
Och grät gjorde han så svåra
Pigan hon frågade honom då

Vad honom fattas månde
Ack om jag finge ta på din mus

Ta dig på musen din
Ja ta på min mus du stackars dräng

Men gråt sedan aldrig mer

 

Drängen han tog på musen och grät

Och grät gjorde han så svåra
Pigan hon frågade honom då
Vad honom fattas månde
Ack om jag finge...
Ja visst att du finge...
Ja varför inte...

12. Som stjärnan
Trad. från Östergötland

Lockrop över Mysingen av IRMELIN

Som stjärnan upp på himlen klar
Hon längtar till sitt rum var dag
Så längtar jag till dig min lilla vän
Var timma och var stund
Var timma är som en månad lång
En månad som ett år
Så längtar jag till dig min lilla vän
Fast jag dig aldrig får

13. En midsommarafton
Trad. efter Dansar Edvard Jonsson från Malung, Dalarna
Textbearbetning: Malin Foxdal
Malin solo

En midsommarafton den aldrig jag förglömmer
Om än jag bleve gammal som mossa på träd
För när jag står och ser hur vattnet drar förbi
Jag tycker jag hör lilla vännen han ropar däruti

Där smidde dem krokar
Där drogo dem notar
Men allt tycks vara förgäves att återfå sin vän

14. Sörj icke gråt icke
Musik: trad. vaggvisa från Hallingdal, Norge
Melodibearbetning: Gunnlaug Lien Myhr
Originaltext: Ottar Grönvik
Översättning/textbearbetning: Maria Misgeld

Sörj icke gråt icke vännen min
Gråter du hjärtat ditt djupt ned i jorden
Ler du så lyftes du högt mot solen
Lätt som en bölja på vida vatten

Sörj icke gråt icke vännen min
Din gråt är som regntunga skyar mot jorden
Skrattet ditt glittrar som sommar solen
Blänker som böljan på vida vatten

Sörj icke gråt icke vännen min
Du skall få leva så säll på jorden
Skratta och sjunga mot sommarsolen
Dansa som böljan på vilda vatten

15. Å du vet
Trad visa efter Margit Tveiten Vinje från Telemark och
"Kivle møyane", gangar efter Hanne Kjersti Yndestad
Svensk text: IRMELIN

Å du vet att du kan och du vet att du får
Dricka skålen med bruden innan hon går

Å du vet att du kan och du vet att du må
Dansa bruddans när bruden har gullkrona på

Å du vet att du kan och du vet det så väl
Dansa halling med bruden medan bröllopet är

Men nu reser jag hem och nu tar jag farväl
Det finns ingen som dansat som jag här i kväll

16. Kvällen stundar
Trad. bröllopskväde efter Dansar Edward Jonsson från Malung, Dalarna

Kvällen stundar och solen går neder
Och vårt nöje skall slutas i dag
Aldrig stundar för oss eller eder
En sån säll eller nöjsammer dag

IRMELIN

Karin Ericsson Back Malin Foxdal Maria Misgeld

 

Tre sångerskor möts i den vokala folkmusiktraditionen.
Visor och låtar från Norden med svärta, must och sirlighet, i personliga arrangemang med improvisation och solistiskt uttryck.

 

"Unga raka röster glittrar

och borrar sig in

i ditt hjärta.

Starka kvinnor som strävat i alla tider

tidlöst sjunger

om kärleken och livets villkor.

Melodier ståndaktigt självsäkra."

Gunnel Mauritzson

 

Alla arrangemang av IRMELIN

Inspelad av Gunnar Misgeld i oktober 2005 på Yxlö, Stockholms skärgård

Mixad av Gunnar Misgeld & IRMELIN

Mastrad av Gunnar Misgeld

Producerad av IRMELIN & Gunnar Misgeld

 

Grafisk form: Lukas Råberg

Foto: Marcus Råberg

Konvoluttexter: IRMELIN

Engelsk översättning: Emma Reid

Stylist: Karin Olebjörk

Hår & Smink: Helena Andersson

 

Tack till:

Våra nära och kära och våra aldrig sinande inspirationskällor

Sparbanksstiftelsen i Stockholm

Ulrika Gunnarsson på Svenskt Visarkiv, Marcus, Olof, Mattias, Hugo & Margot, Eric & Kerstin, Ingrid & Gunnar, Lukas, Emma, Gunnel, Karin, Helena, Hady, Noa Noa för kläder och alla andra som hjälpt till att göra denna skiva möjlig.