Gyldene Freden

1. Visa i vinden
Text och musik: Cornelis Vreeswijk
Textbearbetning: Karin Ericsson Back
©Multitone AB/Warner/Chappell Music Scand AB


Jag sjunger en visa i vinden och hoppas att vinden för,
min sköna, den visan mot kinden och i hennes öra strör.
Och hennes hjärta rör.

Jag varit i länder många och ej varit i många fler.
Nog skulle jag sluta gånga om du mig därom ber
och kärligt på mig ser.

Men önska mig lycka på färden när jag nu ifrån dig drar.
Och orsaken älskade är den;jag kan ej stanna kvar
där jag ej din kärlek har.

Jag sjunger en visa i blåsten, jag sjunger en visa i storm.
Mitt hjärta är som en gråsten, mitt hjärta har mist sin
form och min smärta är enorm.

Men hör på min marsch under månen, den gungar i
stadig moll.
Den passar ej på grammofonen, den handlar om dig ditt troll
- att ditt hjärta är ett såll.

2. När solen tänder sina strålar
Trad fr Gotland/Sörmland

Textbearbetning: Karin Ericsson Back

När solen tänder sina strålar,
med ömhet tänker jag på dig.
När aftonsolens glans sig målar
är blott min tanke städs hos dig.

 

Om än din mamma skulle mig förneka
att bli ett äkta par med dig.
Vår kärlek kan hon aldrig neka
om än hon nekar mig din hand.

Du var den förste som jag älskat,
för alltid håller jag dig kär.
För din skull är mitt hjärta fängslat
och din bild uti mitt bröst jag bär.

Nu reser jag till fjärran länder,
adjö, adjö min vän med dig.
Och räck mig ej den falska handen
för min trogna har jag givit dig.

När solen tänder sina strålar,
med ömhet tänker jag på dig.
När aftonsolens glans sig målar
är blott min tanke städs hos dig.

3. Signatur Karlsson – Evig Vår & Helga Andersson
Text och musik: Olle Adolphson (Manus)
Gästartist: Peter Carlsson

Det var när sommarnatten kom
med doft från skog och mark.
Då såg jag dig en enda gång
i Västerviks folkets park.
Du var det vackraste jag sett
och hade ljusröd kjol.
Din hud var brun ditt hår var slätt
och långt och blekt av sol.
Jag ödde bort den bästa chans
som livet nånsin ger.
Vi dansade en enda dans
sen såg jag dig aldrig mer.

Jag undrar om du minns mig än
och hur du har det nu.
Det var ju ganska längesen
om sommaren -67.
Du blev väl säkert någons fru
och hoppas det gick bra.
Men kanske går du ensam nu
och har det liksom jag.
Och om du detta läsa får
och du vill träffa mig,
så skriv till Karlsson - evig vår
och vet att jag väntar dig.

Jag läst din efterlysning nu
min återfunne vän.
Jag fattar att det var just du
jag såg för så längesen.
Du anar ej vad det var trist
när du försvann sådär.

När jag gick hem till mig till sist
så grät jag och var kär.
Jag sökte dig varenda gång
så länge sommarn fanns.
Du var så glad, så smärt och lång
men jag såg dig ingenstans.

Jag bor här i Skellefteå
och har det som jag kan.
Sen fick jag mina ungar två
men fick aldrig någon man.
De bilder som jag skickat dig
behåll dem, kära du.
De föreställer båda mig
så här ser jag ut nu.
Jag heter Helga Andersson
jag väntar natt och dag.
Kom Karlsson, ta mig härifrån.
Kom Karlsson och gör mig glad!

4. Förglöm mig ej
Trad efter Aasti Nisi från Telemark, Norge
Översättning och textbearbetning: Maria Misgeld

Förglöm mig ej när lyckan till dig kommer.
Förglöm mig ej när sorgen tynger dig.
Förglöm mig ej när jag i graven vilar.
Förglöm mig ej, jag glömmer aldrig dig.

 

Här är min hand, här är mitt unga hjärta.
Här är ett blomsterfång jag plockat dig.
Är du trött och tunger utav smärta
tänk då på mig, jag glömmer aldrig dig.

Varför bad du om mitt unga hjärta,
varför bad du mig att älska dig?
Varför var din kärlek inte evig,
varför var du så otrogen mot mig?

Farväl min vän, farväl min ungdoms glädje,
farväl du käraste jag har på jord.
Det var med dig jag tänkte mig att leva,
det var med dig jag tänkte mig att bo.

Förglöm mig ej när lyckan till dig kommer.
Förglöm mig ej när sorgen tynger dig.
Förglöm mig ej när jag i graven vilar.
Förglöm mig ej, jag glömmer aldrig dig.

5. Bergslags Ersson
Text och musik: Peter Carlsson (Manus)

Jag minns den kvällen han kom in, med snöstorm i vårt hus.
Trasig rock och slitna skor och rem med brännvinskrus.
Han sträckte fram en skitig hand och sa:
Jag vill ej vara till besvär, men en natt som nu,
att få hålla sig varm är det enda jag begär.
Är det enda jag begär.

 

Han slog sig ned i brasans sken och sa med lågmäld röst:
Lyssna ska ni få höra varför brännvin har blivit min tröst.
I arton år jag slitit har med spett bland grus och sten,
men vad berget tar, det ligger kvar, det får man aldrig igen.
Det får man aldrig igen.
En natt som nu när vinden ven vi for ned i djupan schakt.
Det var fem av oss som var här från by och en från annan trakt.
Vi var gruvkarlar som högg i berg och som alltid höll ihop.
Till deras minne dricker jag och höjer så mitt stop.
Och höjer så mitt stop.

En skål för er som ej finns mer, ni vänner nedi där.
En skål för dig och en för mig, Bergslags Ersson var här en gång.
Bergslags Ersson var här.

Först var det som ett smågrusregn och sen kom större sten.
När vattnet steg vi stod och teg och tänkte på våra hem.
Då skalv det till och det kom ned en fyra, fem kubik.
Vi grävde och vi hackade, vi bad till Gud och skrek.
Vi bad till Gud och skrek.

För berget har en bundsförvant och han bor i gruvans djup.
Han slog med all sin djävlighet när jag en glugg fick upp.
Jag hann knappt ut från helvetet innan allting rasade ned.
Jag svor en ed: Till det berg jag kommer aldrig mer.

Jag kommer aldrig mer.

Och många år nu svunnit har och många glas jag tömt.
Men natten mina vänner dog, den har jag aldrig glömt.
Och varje gång när stormen yr och sliter i mitt skinn,
jag röster hör från dessa män som inuti har ringt.
Som inuti har ringt.
En skål för er som ej finns mer, ni vänner nedi där.
En skål för dig och en för mig, Bergslags Ersson var här en gång.
Bergslags Ersson var här.

6. Min älskling du är som en ros
Text och musik: Evert Taube

©Warner/Chappell Music Scandinavia AB


Min älskling du är som en ros - en nyutsprungen skär.
Som den ljuvaste musik, min älskade, du är.
Så underbar är du min vän och ser så vacker ut
och älska dig det ska jag än när havet sinat ut.

När hela havet sinat ut och bergen smälts till glöd.
Ja älska dig det ska jag än när jorden ligger död.

Min älskling du är som en ros - en nyutsprungen skär.
Ja som den ljuvaste musik, min älskade, du är.

7. Nu mörknar min väg
Text: DanAndersson
Musik: Nisse Munck (Manus)
Vals ef Hans Brimi, Norge

 

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort.
Mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.
Som en tiggare står jag o Gud vid din port
och blodrosor växa på stigen jag gått.

8. Drick ur ditt glas
Text och musik: Carl Michael Bellman
Textbearbetning: Malin Foxdal

 

Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar,
slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt, han blott på gravdörr ́n gläntar,
slår den igen, kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot den drar dig i graven -
knäpp nu oktaven.
Stäm dina strängar, sjung om livets vår.

Utur hans kärl din död i droppar flutit
helt oförmärkt med löje, sång och ro.
Ja detta glas bedrövligt inneslutit
glödande maskar, vill du Movitz tro.
Allt är förtärt, dina ögon de rinna -
tarmarna brinna.
Orkar du ropa än gutår?

Nå så gutår! Dig Bacchus avsked bjuder,
från Fröjas tron du sista vinken får.
Ömt till dess lov det lilla blodet sjuder,
som nu med våld ur dina ådror går.
Sjung, läs och glöm, begråt nu din aska -
län mig din flaska.
Ännu en sup? Vill du dö? - Nej, bort detta bud
Skål Movitz, skål! Sjung om vinets Gud.

9. Romans i moll
Text: Einar Moberg
Musik: Charles Wildman

©Universal/Reuter & Reuter Förlags AB

En vek romans i moll klingar underbart var jag går.
I sången dröjer kvar allt vi drömt om svunnen vår.
Utanför vårt fönster har sommarens rosor blommat ut
och i moll går valsen och snart är vår unga saga slut.
En vek romans i moll fylld av blyg och öm poesi,
mitt hjärtas unga dröm ryms i denna melodi.

10. Avskedssång
Avskedssång till Finnmarksskalden broder Joachim
vid hans avresa från Göteborg en höstkväll.
Text: Dan Andersson

Musik: Trad.
Melodibearbetning: Malin Foxdal

 

Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda,

och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård.

Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda.
Du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård.

Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde
om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog.
Och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde
och det blev en kolarkoja utav Tullens svarta krog.

Broder Joachim, du reser dit, där rönnar digna tunga,
hälsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn.
Hör hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga
och det ringer varmt till vesper ifrån Masthuggstemplets torn.

Du skall hälsa alla Paisos gula kärr och svala floder,
du skall hälsa alla hässjor, alla flyn och vilda snår.
Alla höns och svultna skator skall du hälsa från en broder,
som med själen tung av minnen uti främlingslandet går.

Men, o broder, när du sitter ibland träd som evigt sjunga,
när du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog,
bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga
och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog.

11. Dansen på Sunnanö
Text och musik: Evert Taube
©Schlagerförlaget/Lani Musik AB


Det går en dans på Sunnanö,där dansar Rönnerdal

med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal, och genom

fönstren strömmar in, i skärgårdsnatten sval, en doft av

syrener och jasmin i pensionatets sal.

 

Och lilla Evas arm är rund och fräknig hennes hy

och röd som smultron hennes mun och klänningen är ny.

- Herr Rönnerdal, det är ju ni som tar vem ni vill ha

bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört, haha!

 

- Att ta är inte min musik, nej fröken men att ge!

Jag slösar men är ändå rik så länge jag kan se.

- Vad ser ni då herr Rönnerdal, kanske min nya kjol?

- Ja den och kanske något mer! Ta hit en bra fiol.

 

Det går en dans på Sunnanö till Rönnerdals fiol,

där dansar vågor, dansar vind och snön som föll i fjol.

Den virvlar där, där går ett brus igenom park och sal

och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.

 

Och lilla Eva dansar ut med Fänrik Rosenberg

och inga fräknar syns på hyn så röd är hennes färg.

Men Rönnerdal är blek och skön och spelar som en gud

och svävar i en högre rymd där Eva är hans brud.

12. Supa klockan över tolv
Fredmans sång nr 10  
Text och musik: Carl Michael Bellman

Supa klockan över tolv, leva bland förryckta.
Jorden är mitt kammargolv, solen är min lykta.
Jag bryr mig om ingenting, blott att hjärnen löper kring.

Intill dess hon domnar, och jag fattig somnar.

I min farfars gamla rock, hål uppå armbågen,
står jag bland en lustig flock, super bara rågen.
Tar mig ur det vackra krus, morgon-, middags-, aftonrus,
och så blir jag röder som de äkta bröder.

Stode salig far min opp, och hörde mig hicka,
sade han: Min gosse, topp, vi sku brorskål dricka.
Ja, min bror så svarte jag: Drick med mig till ljusan dag,
sedan må du ila åter till din vila.

Bleve jag en riker man, finge mynt i pungen,
skulle jag till jul minsann klä mig grann som kungen.
Köpa mig förr ́n någon tror rock och väst och nya skor.
Och så pung i håret, och så ur på låret.

Men min strupe vill bli full, tål ej denna torken;
guld ej annat är än mull, gubbar ta ur korken!
Låtom oss i ro och fred svälja sista klunken ned
och oss sedan döda i det våta röda.

Supa klockan över tolv, leva bland förryckta.
Jorden är mitt kammargolv, solen är min lykta.
Jag bryr mig om ingenting, blott att hjärnen löper kring.

Intill dess hon domnar, och jag fattig somnar. 

13. En broder mer

Text: Stig Dagerman

Musik: Elise Einarsdotter (Manus)

Variant: IRMELIN

 

Jorden kan du inte göra om,

stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra;

en annan männsika väl.

Men detta är redan så mycket

att själva stjärnorna ler.

En hungrande männsika mindre

betyder en broder mer.

 

IRMELIN

Karin Ericsson Back Malin Foxdal Maria Misgeld

 

Som så många vissångare före oss hamnade även vi på Den Gyldene Freden.

Flera av våra främsta låtskrivare har suttit här, försjunkna över stop och tallrikar och funderat på livet och kärleken. Här länkas dåtid med framtid, diktare och sångare med och folkmusik med visa.

Så kliv in i vimlet, slå er ned vid ett fönsterbord och låt barndomsminnen blanda sig med nya förälskelser.

Vi är stolta över att en av våra största inspirationskällor, estradören och vistolkaren Peter Carlsson, är med och förgyller en sång och tackar även alla andra som givit ord och toner till denna produktion.

 

Drick ur ditt glas syster och låt oss sjunga!

//IRMELIN

 

Alla arrangemang av IRMELIN
Inspelad av Jan Wibeck - SAMI, Stockholm jan-feb 2008

Mixad och mastrad av Martin von Schmalensee - Kingside mar-apr 2008

Producerad av IRMELIN

 

Grafisk formgivning: Lukas Råberg

Konvoluttexter: IRMELIN
Engelsk översättning: Emma Reid & Roger Wilson
Fotografier tagna på Den Gyldene Freden av Patrik Andersson
Styling: Johanna Hovring

IRMELIN sänder ett varmt tack till:
Peter för din underbara sång och musikaliska inspiration!
Martin, Janne, Lukas, Patrik, Johanna Emma och Roger för ert konstnärliga arbete.

Agneta, Linus och Magnus på Den Gyldene Freden.
Noa Noa och Ekovaruhuset för kläder och accessoarer.
Pierre Ström och YTF, Elise, Olof, Mattias, Sofia, Gunnel, Anna, Sara, Mårten, Anders, Mats, Esmeralda, Lars Dylte och Scalateatern samt Teater i Haga.

Våra familjer och vänner.