Irmelin | www.irmelin.nu

• 1: Hem
• 3: Konserter
  • 3.1: Tidigare konserter
• 5: Lyssna
• 6: Recensioner
  • 6.1: Gyldene Freden
  • 6.2: Kärligheten
  • 6.3: Live
• 7: Press
• 8: Bilder
• 10: Kontakt/Contact

Live

Skottvångs Grufva, Mariefred, 09-12-18
”Sann sångglädje”
”Vokalgruppen Irmelin fick avsluta musikåret på Skottvångs Gruva med två konserter i helgen.
Den något dästa julbordspubliken översköljdes av sångglädje och tre säkra stämmor som flätades samman till en vacker och livfull helhet. (…)
De enda instrumenten är de tre rösterna som är så samsjungna att det är svårt att urskilja vem som är vem. De skickar melodin mellan varandra, blickar och leenden utbyts när stämmor byter plats och låten trillar fram som en yster vårbäck.
Som i de två polskor efter Lapp-Nils som de sjöng samtidigt och där polskans tretakt ryckte i benen. Utan ord men med en enorm spelglädje/sångglädje utan ord i polskans figurer och omtag.
Namnet Irmelin betyder upphöjdhet och renhet. När de sjunger om olycklig kärlek, så gör de skäl för sitt namn med en vacker stämsång. På den senaste skivan som kom förra året har de också breddat sig, och tar sig an den svenska visskatten.En del av dessa visor fanns med i Skottvång, både Cornelis och en supvisa av Bellman (knappast så upphöjt och rent).
Arrangemangen är uttrycksfulla och varierade, och sitter så tajt att det känns spontant. I visorna är texten lika viktig som musiken, och tillsammans berättar de en historia.
Ibland kan visan också bli ett med platsen, som när gruppen tog sig an Dan Anderssons Helgdagskväll i timmerkojan och det var -17 utanför knuten där Skottvång ligger mitt i Åkersskogarna med mil efter mil till lador och hus. Och elden falnar och dör, även i gruvans öppna spis.
Det blev också några julvisor under kvällen, både folkliga Staffansvisor i varianter och O helga natt
Det är kanske inte i välkända standardlåtar som Irmelin har sin styrka. De hör hemma i den folkmusiktradition som de senaste åren blivit allt starkare, och som söker sig nya uttryck. (…) Snyggt och välsjunget (...)
Gunnar Nygren, Eskilstuna-Kuriren 091220


Folkmusikens Hus i Rättvik 2009-09-19
(…) Sparsmakat och enkelt, med endast de tre rösterna som instrument, tar de publiken med på en vandring över Gästrikes fäbodvallar och Dalarnas blånande berg, genom Bellmans trånga gränder i Gamla stan och vidare ut på ett Taubeskt Sunnanö. Med en makalös sensibilitet snirklar sig stämmorna så nyansrikt runt varandra att det stundom är svårt att skilja dem åt.
Men dessa sångerskor har erfarenhet, begåvning och skolning nog att också hålla tillbaka och släppa fram en röst i taget; Malin Foxdals knivskarpt silverklingande, Karin Ericsson Backs mörkare och aningen sträva och Maria Misgelds som landar mittemellan dessa två.
Det är i de små musikaliska variationerna som behållningen hos Irmelin ligger men också i deras förmåga att med till synes enkla medel suga tag i sin publik. Ett enkelt taktstamp i golvet, utbytet av små leenden och blickar och det tydligt inrepeterade men ändå avslappnade pratet mellan låtarna. (…)
Falu Kuriren 090920

Åkerö Kammarmusikfestival 09-07-03
”Värme och klangmagi”
”(…)Klangmagisk entré gjorde de tre damerna i Irmelin i går efter­middag, när de kom nerför trappan med ett improviserat lockrop som övergick i en vall-låt. Deras raka och rena röster var en fröjd att höra i högtidliga folkliga koralvarianter men också i den berömda trallen av Lapp-Nils. Härligt också att höra hur deras krusningar och klang av kulning berikade Bellman och Taube, Dan Andersson och Cornelis.
Lite saknade jag dock något fräckt och mustigt folkligt. Men vilken glädje som smittar så, inlevelsen, blänket i ögonen från artister som vill nå ut. Allting utantill och perfekt samordnat!
Fride Jansson, SN, 090704

Åkerö Kammarmusikfestival 07-07-08
”Lyckad kombination i Åkerö”
”Stensalen i Åkerö huvudbyggnad var fylld till sista stolen när Åkerö Kammarmusikförening bjöd på föreläsning och a cappellasång på fredagseftermiddagen. En publiksuccé minst sagt.
Att blanda upp musiken med föredrag av intressanta personligheter är ett lyckat drag. Kammarmusikföreningens programgrupp bollar idéer mellan sig och tar i beaktande de förslag som ges av Sörmlands Musik & Teater. Denna eftermiddag föll valet på journalisten och författaren Robert Janson som föredragshållare och sånggruppen Irmelin som musikaliskt inslag. En blandning av framträdanden som kompletterade varandra väl; Robert Jansons föreläsning om statarna och Irmelins dalkullskullrande stämsång bildade en analog helhet som levandegjorde tidsandan.
Det verkade till en början som om det inte var helt klart i vilken ordning programmet skulle framföras. Robert Janson var beredd att starta sitt föredrag när det hördes stämsång från trapphuset. Så blev det alltså Irmelin som inledde. Det lite informella anslaget bidrog dock till att göra stämningen än mer intim.

Och stämningsfullt blev det när de tre vokalissorna i Irmelin kom in i den vackra Stensalen, ordlöst sjungande på Den Blomstertid Nu Kommer, i ett alldeles charmant arrangemang, med kullrande trioler och folkvisetraditionell stämsång. Irmelin består av Karin Ericsson Back, Malin Foxdal och Maria Misgeld. Den sistnämnda dock barnledig och ersattes vid Åkeröframträdandet av Gudrun Engberg. Ett stort utropstecken för den excellenta prestationen att hoppa in i en väl samsjungen grupp och göra ett så gediget intryck. Till synes utan ansträngning och med övertygande säkerhet tog Gudrun Engberg sin plats i trion. Två emmigrantvisor följde och den ljuvligt klingande Psalm 200, eller, I denna ljuva sommartid, som är den mer kända titeln, avslutade Irmelins första del av framträdandet. Allt med perfekt frasering och en slående samsjungighet. (…)
Programmet av- slutades vokalt av den glädjande bekantskapen Irmelin. Taubes Dansen på Sunnanö, med tredje versen i mollparallelltonart, som många ignorerar, och Carl Michael Bellamans mustiga Supa klockan över tolv, ur Fredmans sånger no: 10. Imponerande framfört och bra låtval. En mycket trevlig och lärorik eftermiddag på Åkerö.”
Sven Bertilsson, KatrineholmsKuriren 070709

Ålands Musikinstitut 2007-03-03
"(…) Jag kan gott förstå att de som inte kom till Musikinstitutet i lördags inte kan ha en aning om vad de missade. För hade de det skulle de ha varit där. Trion Irmelin sjöng så svängigt och så vackert att det knappast går att beskriva här. Men jag kan ju försöka. Det var a cappella sång när den är som bäst: tre sångerskor står rätt upp och ner med varsin mikrofon och levererar den ena pärlan efter den andra med klara unga röster med fantasifulla nyanserade arrangemang.(...)"
Siv Ekström - Nya Ålands Tidning, 070305

Visor på Nynäs, Nynäs Slott 06-07-16
”(…) Tre starka kvinnor som ingen kan nonchalera är accapellagruppen Irmelin. Trotsiga och illmariga utgör de den kvinnliga motsvarigheten till rövarbandets allsång i Ronja Rövardotter inför tusentalet musikälskare. (…)
När accapellagruppen Irmelin tar ton är det som att deras klara röster placerar hjärtat i halsgropen. Utan urskiljning veknar själen av såväl dryckesvisor som valser, ja till och med till tonsatta fräckisar. Det finns inget sprött i de här mjuka visorna, snarare närmar de sig de svulstiga i kampsånger med en gnutta nyttigt trots. Den som sagt att accapellasång var passé måste omedelbart tvingas äta upp sina ord. Mellan varje låt tar de försiktigt en stämgaffel, lyssnar uppmärksamt med huvudena på sned och placerar den i urringningen.
– Vi har våra vapen med oss, säger Malin Foxdal och Maria Misgeld håller demonstrativt upp stämgaffeln.
– Men nu har vi tappat en, så om någon skulle hitta en så måste ni säga till, säger Karin Ericsson Back skämtsamt.
En man i publiken störtar till deras undsättning med stämgaffeln framsträckt som en offergåva. (…)"
Boel Bergman, Södermanlands Nyheter 06-07-17

Recension av releasekonsert för Kärligheten 06-03-23 på Stallet, Stockholm
”Trio som förtrollar”
”(…) På konsertscenen Nybrokajen 11:s bakficka Stallet står tre glädjestrålande damer, varav två är tvättäkta daladonnor, och sjunger för den förväntansfulla skaran samt P2-lyssnarna som kan delta framför radioapparaterna prick en månad senare, den 23 april. (…) Så snyggt, så snyggt snirklar och kringlar sig stämmorna in och ut i varandra, emellanåt med lätta fotstamp som enda ackompanjemang. En trio som förtrollar.
(…) Här finns inget krystat eller överlastat, bara den skönaste harmonisång med nordiska folkvisor som främsta råmaterial.
När trion valde ur detta material till skivan blev det till slut ”bara kärlekssånger kvar” men det är kärlekssånger nedsänkta i vardagslivets alla nyanser; ett vardagsliv lika igenkännbart i dag som förr. (…)
För det här är ingen museal musik. Irmelin lyckas gjuta nytt liv i sångerna och göra dem relevanta 2006. (…) Irmelin litar blott till sina röster och lita på mig, det låter väldigt vackert.
Vackert, likt snödroppar som betvingar den töande isskorpans ytskikt och med lätthet andas in den klara, höga luften. Irmelin förvandlar isen till en porlande fjällbäck och vi lyssnare trivs som fisken.” Timo Kangas, 060325

News